Anna Carlstedt: Vi måste samverka kring barn i riskmiljöer

2012-06-14

Regeringen vill satsa på barn i riskmiljöer. Infrias det löftet är vi flera som är beredda att dra vårt strå till stacken, skriver Anna Carlstedt, förbundsordförande i IOGT-NTO.

Som förbundsordförande för IOGT-NTO är jag stolt över att vi är en del av U-FOLD. Initiativet – att få till en kraftsamling bland en massa olika aktörer, mot läkemedels- och drogberoende, är strålande och borde kunna vara en modell för hela landet. Här möts forskare, fackmän- och kvinnor samt företrädare för idéburna organisationer för att tillsammans utveckla samhällets åtgärder mot missbruk, dess följder och problematik. Jag tycker det är extra roligt med ett sammanhang där akademiker och folkrörelsemänniskor kan mötas, eftersom jag står med ett ben i vardera världen: Till yrket är jag språkforskare (franska) och ”med förtroende som uppdrag” leder jag IOGT-NTO. Det som förenar alla som samlas i U-FOLD är engagemanget, och en stark tro på att saker faktiskt går att ändra på; att världen kan bli bättre. Språkforskaren i mig kan inte låta bli att kolla upp vad ordet egentligen betyder. Nationalencyklopedin skriver: engagema´ng, (stark och osjälvisk) inriktning av krafter och intresse; inriktning av resurser. Det beskriver ganska bra vad det är vi skall åstadkomma inom nätverket U-FOLD!

Av allt bra som U-FOLD har på agendan vill jag lyfta ett särskilt område: Vi vet att nära 400 000 barn och ungdomar i Sverige växer upp i hem där den ena eller båda föräldrarna har eller har haft alkohol- eller andra drogproblem. Vår barn- och ungdomsminister Maria Larsson skrev klokt på DN debatt för en tid sedan att bara två procent av barn till alkoholberoende föräldrar nås av stöd [...]. Om föräldrarna kommer till korta och omsorgen inte fungerar måste samhället kunna garantera att barnet får en trygg uppväxt. Det har alla barn rätt till. Detta à propos regeringens hårdsatsning (260 extra miljoner förra året t ex) hur hon ville se att den kom till nytta bland barn till missbrukande föräldrar. Maria Larsson skrev att en nationell mobilisering måste prioriteras av alla och har utlovat bättre samverkan mellan olika myndigheter. Det som åsyftas är alltså en nationell mobilisering, men som också syftar till att stärka det regionala - och lokala arbetet med barn i riskmiljöer, med fokus på barn i missbruksmiljöer.

Ett barnperspektiv uppnås inte en gång för alla utan måste ständigt hållas levande. Man måste kämpa för det. Detta fordrar inte bara kunskap om barn utan också mod och civilkurage. Att barns bästa ska komma i främsta rummet är en grundsten i FN:s barnkonvention. Självklara rutiner i kommunens och landstingets arbete; MVC, BVC, Förskola, Skola, Fritid, Psykiatrin, Socialtjänsten, skulle gynna barnen. Liksom ett bättre samarbete med olika ideella organisationer som gör ett enastående socialt arbete, ofta i det tysta. Här har U-FOLD en viktig roll att spela, när olika aktörer samlas för att diskutera: Vad fungerar och inte? Hur kan vi bli bättre på att samverka? Hur använder vi bäst resurserna?

Det viktigaste är att på sikt hitta nya metoder för att upptäcka och bemöta utsatta barn och deras föräldrar. Vi måste utveckla det lokala arbetet med att se, lyssna på och erbjuda barnen det stöd de har en självklar rätt till. Maria Larsson har gjort en markering av att barn i riskmiljöer ska prioriteras inte bara nationellt utan även lokalt. Regeringen har visat tydligt att man vill satsa på just dessa utsatta barn.

Om det löftet infrias så är frivilligorganisationerna, IOGT-NTO och andra, beredda att dra vårt strå till stacken. Gärna tillsammans med myndigheter och akademiska miljöer. Om dessutom vi som är föräldrar och andra som umgås med barn gör vad vi kan för att barnen som behöver det får stöd så kan många barns framtidsmöjligheter förbättras på riktigt. Jag tror det vore mycket fruktbart om regeringen tog sig en titt på U-FOLD som pilotmodell, och tillsammans med det nätverket och andra satte sig ned runt bordet för att svara på följande mycket konkreta frågor (har bara valt några, det finns förstås många fler)!

• Vad vet vi om förebyggande insatser idag? Vad fungerar och inte?
• Vilken politik krävs för att ändra situationen? Och vilken lagstiftning?
• Hur sprider vi best practise?
• Hur når vi de barn som lever i familjer med beroende, och hur kan vi ge dem stöd?
• Hur kan olika aktörer samarbeta rent konkret? (T ex skolsköterskor, lärare, socialtjänst, frivilligorganisationer).
• Länssamordnarna har en nyckelroll i den nationella mobiliseringen. Hur kan de dra nytta av det arbete som redan görs av frivilligorganisationerna och vice versa?
• Hur kan vi samarbeta för att utveckla metoder tillsammans: sjukvård, myndigheter, idéburna organisationer?
• Behöver vi en tankesmedja?

U-FOLD har bara börjat. Det skall bli väldigt givande att få vara en del av fortsättningen!

Anna Carlstedt
Förbundsordförande
IOGT-NTO
 

Läs fler nyheter

Senast uppdaterad: 2021-11-05