Magnus Hänström: Lagligt=ofarligt?

2012-09-04

Vi måste samverka mot problemet med farliga men oklassificerade preparat, skriver Magnus Hänström, chef för Gatulangningsenheten vid Polismyndigheten i Uppsala län
 

Nu har sommaren snart passerat och det står klart att det inte varit någon särskilt solig sådan. Många mörka moln har passerat förbi på himlen men lite här och där har solen passat på att titta fram och värma en solhungrande polis. Det är inte bara vädret som bjuder mörka moln utan de tornar upp sig på arbetet också. Jag är sedan några år chef för Gatulangningsenheten i Uppsala, en enhet som jag jobbat på i lite drygt ett decennium. Genom mitt arbete har jag kommit in i missbrukets vardagsrum och sett den ocensurerade verkligheten som för många i samhället är en blind fläck. När jag började som ung polis pratades det om drogkategorier så som cannabis, opiater och centralstimulantia. Det var många preparat som man skulle hålla rätt på. En påse med vitt pulver var mest troligt amfetamin, i annat fall var det kokain och undantagsvis kunde det röra sig om vitt heroin. Så enkelt är det inte idag och det kan vara högst oklart huruvida preparatet är klassat eller inte och om det då är klassat som en hälsofarlig vara eller klassat som narkotika. Givetvis ger analysen svar på det men det dröjer två till fyra veckor.

De nya preparaten som kommer går under benämningen Research Chemicals eller RC-droger. Det är preparat som framställs kemiskt för att kringgå lagstiftningen. Detta beror på att vi i Sverige klassar varje enskilt preparat för sig. I början handlade det i huvudsak om droger kopplade till den så kallade Rave-kulturen. De senaste fem åren har utvecklingen exploderat åt alla håll, inte minst vad gäller syntetiska cannabinoider. Det är här jag ser de mörka molnen!

I sommar har jag jobbat både på Peace- and Lovefestivalen i Borlänge och Reggaefestivalen i Furuvik men också på gatorna ute i Uppsala. Det jag slås av i kontakten med ungdomarna är uppfattningen om dessa nya droger. Är det lagligt så är det inte farligt. De ungdomar jag har pratat med har ingen aning om vad det är de har fått in i kroppen, och i ärlighetens namn vet inte jag heller riktigt det. I vart fall är det högst oklart vilka kort- och långvariga effekter/skadeverkningar som preparaten har. Jag träffade två ungdomar på Peace- and Lovefestivalen som båda hade beställt ett prestationshöjande preparat från en hemsida på nätet som är inriktad på produkter kopplat till främst styrketräning. Ingen av dem hade reflekterat över eller kände till innehållet. Produkten innehöll bland annat DMAA (1,3 Dimetylamylamin) som nu är under klassificeringsutredning av Folkhälsoinstitutet. Istället saluförs en produkt som innehåller fenyletylamin som är en centralstimulerande substans som inte är klassad. Man avråder testade atleter och personer som ska tävla från att ta preparatet då det enligt hemsidan kan ge ett ”falskt” positivt svar på doping.

Marknadsföringen av de nya preparaten sker ogenerat och på Flashbacks forum saluförs nu via en hemsida en ny syntetisk cannabinoid UR-144 som inte är klassad. På Reggaefestivalen i Furuvik träffade jag en 15-årig kille som sade att han rökt just detta. När vi innan hade pratat om narkotika så hade han nekat och hänvisade till att han idrottade. När jag frågade om spice medgav han direkt att han rökt men sade också ”det är inte olagligt”. När jag frågade honom om han visste vad det var för något som han rökt hade han egentligen ingen aning. Vad det kunde ha för effekter på hans kropp och påverka hans idrottsprestationer hade han inte heller tänkt särskilt mycket på. Han sade att hans kompisar sade att det var lagligt och att han då föll för grupptrycket.

Dessa preparat tar över mer och mer. Även om vi inte sett så mycket av de syntetiska katinonerna (ex MDPV och Mefedron) i Uppsala som man har sett i andra län så har vi ett omfattande problem med syntetiska cannabinoider. Kriminella nätverk för ut riktigt farliga preparat med en minimal risk och en stor profit. Detta drabbar främst våra ungdomar som alldeles för lättvindigt tror på marknadsföringen som i mångt och mycket lurar dem till att tro att så länge det inte är olagligt så är det inte farligt!

Med den lagstiftning vi har idag, vilket i mångt och mycket är den enda chansen att komma åt detta problem, så är vi hopplöst efter. Möjligheten att skyddsomhänderta preparaten har minskat avståndet men det räcker inte för att strypa utbudet. Möjligheten att kunna lagstifta mot en grupp preparat skulle hindra och inskränka möjligheten att fritt saluföra farliga men lagliga preparat på det vis som nu sker. Dessutom behöver andra delar än rättsväsendet ta tag i problemet och göra något åt det. Det kan helt enkelt inte få vara möjligt att mer eller mindre riskfritt sälja preparat som är så uppenbart skadliga och vars målgrupp i huvudsak är ungdomar!

Magnus Hänström
Chef för Gatulangningsenheten, GLE,
Polismyndigheten i Uppsala län

Läs fler nyheter

Senast uppdaterad: 2021-11-05