Berne Stålenkrantz: Det svåra med inklusion

2013-02-14

Att inkluderas är något mer än att bara bjudas in, man bör förvänta sig att det finns något att lyssna på, skriver Berne Stålenkrantz, fd ordförande i Svenska brukarföreningen.

Svenska Brukarföreningen anser att det är viktigt att inkluderas i berättelsen om ”narkomanen”, liksom att det finns en stor dos dis-empowerment i att exkluderas. Jag tror att många spontant håller med om att brukarperspektivet är viktigt att framhålla. Det är i praktiken mycket svårare att visa att det är viktigt. Jag vill ge ett exempel:

För en tid sedan var ordföranden för en av våra lokalföreningar på en konferens om brukare och brukarperspektiv, både representanter för brukare och profession deltog. Då han efteråt pratade med en av arrangörerna fick han höra att: ”Du är så duktig.” Sedan vandrade arrangören tillsammans med andra professionella vidare till en gemensam lunch. Kvar stod min kollega och undrade över vad det var som hände och varför. Om tanken var att göra honom glad så blev effekten en annan, lite som att ha blivit klappad på huvudet. Duktig på vad, och varför var det så viktigt att säga detta? Skulle man säga så till en läkare som utför sitt arbete? Antagligen inte.

Händelser som dessa gör att det ibland inte känns så allvarligt menat med fina ord om inklusion. Jo, någonstans menar man allvar, men man har inte tänkt igenom det fullt ut. För med att inkluderas – som representant för en brukarförening – måste det innebära att ta det på allvar, att erkänna att representanterna har något att säga som har tyngd och som måste finnas med för att vidareutveckla fältet. Att inkluderas är något mer än att bara bjudas in, man bör förvänta sig att det finns något att lyssna på.

Vi behöver inte höra att vi är duktiga – utan att vi är att tas på allvar.

Berne Stålenkrantz
fd Ordförande
Svenska Brukarföreningen
 

Läs fler debattinlägg